komplicerat, sånt som får mig på väldigt dåligt humör
Varför ska det vara så komplicerat att ha en nära vän? Ska det verkligen vara en massa jobbiga bråk hela tiden?
Det riktiga problemet är väl att vi har lite svårt att förstå varandra ibland, och det blir mycket misstolkningar. Och sen att jag kan vara lite för på i början av en diskussion och häftig och försöker få henne att se det ur min synvinkel, men problemet är att hon inte heller kan göra det så det blir som det blir = hon vill inte snacka med mig, jag försöker säga förlåt.
Och jag är så jäkla trött på att jag ska behöva säga förlåt eller lösa det varenda jäkla gång vi bråkar!? Kanske är det jag som startar det men det ligger ju något i krutet som hon kanske också borde tänka på...? Jag vet inte, för jag kan inte prata med henne om det, för det enda hon säger till mig är att jag inte lyssnar ordentligt, och jag tycker inte hon lyssnar på mig?
Fan så jävla jobbigt. Och imorgon ska vi köa i Kent kön tillsammans och vi kommer nog vara sura på varandra eeh ah får se hur det går, antagligen kommer vi lösa det. Men somsagt; jag är trött på att känna som att jag gör det hela tiden!!! Låter lite för självgod, man tänker ju inte alltid på ens egna negativa egenskaper heller, och sen sitter man och blir arg på den man just bråkat med och ser inte ens egna fel. Men man kan ju inte alltid vara den som har fel och som borde be om ursäkt? Isåfall är det nåt allvarligt fel på mig och jag borde läggas in på psyket med en gång.
kyss och smek
Det riktiga problemet är väl att vi har lite svårt att förstå varandra ibland, och det blir mycket misstolkningar. Och sen att jag kan vara lite för på i början av en diskussion och häftig och försöker få henne att se det ur min synvinkel, men problemet är att hon inte heller kan göra det så det blir som det blir = hon vill inte snacka med mig, jag försöker säga förlåt.
Och jag är så jäkla trött på att jag ska behöva säga förlåt eller lösa det varenda jäkla gång vi bråkar!? Kanske är det jag som startar det men det ligger ju något i krutet som hon kanske också borde tänka på...? Jag vet inte, för jag kan inte prata med henne om det, för det enda hon säger till mig är att jag inte lyssnar ordentligt, och jag tycker inte hon lyssnar på mig?
Fan så jävla jobbigt. Och imorgon ska vi köa i Kent kön tillsammans och vi kommer nog vara sura på varandra eeh ah får se hur det går, antagligen kommer vi lösa det. Men somsagt; jag är trött på att känna som att jag gör det hela tiden!!! Låter lite för självgod, man tänker ju inte alltid på ens egna negativa egenskaper heller, och sen sitter man och blir arg på den man just bråkat med och ser inte ens egna fel. Men man kan ju inte alltid vara den som har fel och som borde be om ursäkt? Isåfall är det nåt allvarligt fel på mig och jag borde läggas in på psyket med en gång.
kyss och smek
Kommentarer
Trackback
