wannabe Paris, je t'aime och hästbajs
kärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlekkärlek
känns som att det är det enda jag i praktiskt taget tänkt på det senare
men singellivet blir ju sådär segt ibland, man ligger hemma i sin säng och undrar ååh vart är han?
- What is true love?
- True love is your soul's recognition of its counterpoint in another.
anledningen varför jag säger såna cheesy grejer just nu är nog för att jag såg på Valentines day med mamma idag. Den var nog baserad på idéerna med Paris, je t'aime (som förresten är en av jordens nog finaste kärleksfilmer) men som vanligt ska amerikanarna göra det lite "kryddat" och göra det lite komplicerat och dramatiserat. Det är det jag gillar med Paris, je t'aime, det är inte så komplicerat, utan bara blickar på ren kärlek, så himlans fint.
Men fin dag iallafall, var ute i Vena i Kungälv med mamma och hennes väninnor och red stora fina dressyrhästar. Red en som hette Franz, han var jätterolig haha. När jag skulle fatta galopp gjorde jag tydligen en "ponnyfattning" - enligt mig själv gjorde jag en väääldigt dålig halvhalt och satt inte ner ordentligt med sitsen etc- så han hade lite kul ett tag men jag åkte inte av iallafall, har nog lärt mig automatiskt genom åren hur jag ska göra om hästen börjar bocka och stegra sig och hålla på. Men annars gick allt finfint, och jag hade nästan ingen tygel kändes det som eftersom ALLT gick på sitsen. Vissa hästar är ju så känsliga så att man bara kan sitta ner och tänka halt, trav, vänster, höger etc. Precis så var det med Franz, jag hade nästan hängande tyglar, kanske lite yttertygel, men han tuggade bettet något så sjukt mycket så jag behövde knappt göra annat än styra honom och bara jobba med sitsen. Nu pratar jag och mamma om att åka dit en gång i månaden och rida, för jag känner själv att jag får ut så mycket mer av att rida en lektion där nån gång ibland än dom lektionerna jag tar på min ridskola i Billdal. Men det är klart, detta är riktigt fina hästar och ridläraren är så sjukt duktig med. Hon gick igenom innan lektionen hur viktigt det faktiskt är med att vara försiktig med rösten till en häst, att bara använda en röst till den, och det är den snälla när den gör något bra. För man förstör så mycket med den genom att använda hårda röster eller slå till den, och det är så jävla sant. Dessutom något man inte tar upp så mycket längre, men något alla behöver påminnas om ibland.
kyss och smek
känns som att det är det enda jag i praktiskt taget tänkt på det senare
men singellivet blir ju sådär segt ibland, man ligger hemma i sin säng och undrar ååh vart är han?
- What is true love?
- True love is your soul's recognition of its counterpoint in another.
anledningen varför jag säger såna cheesy grejer just nu är nog för att jag såg på Valentines day med mamma idag. Den var nog baserad på idéerna med Paris, je t'aime (som förresten är en av jordens nog finaste kärleksfilmer) men som vanligt ska amerikanarna göra det lite "kryddat" och göra det lite komplicerat och dramatiserat. Det är det jag gillar med Paris, je t'aime, det är inte så komplicerat, utan bara blickar på ren kärlek, så himlans fint.
Men fin dag iallafall, var ute i Vena i Kungälv med mamma och hennes väninnor och red stora fina dressyrhästar. Red en som hette Franz, han var jätterolig haha. När jag skulle fatta galopp gjorde jag tydligen en "ponnyfattning" - enligt mig själv gjorde jag en väääldigt dålig halvhalt och satt inte ner ordentligt med sitsen etc- så han hade lite kul ett tag men jag åkte inte av iallafall, har nog lärt mig automatiskt genom åren hur jag ska göra om hästen börjar bocka och stegra sig och hålla på. Men annars gick allt finfint, och jag hade nästan ingen tygel kändes det som eftersom ALLT gick på sitsen. Vissa hästar är ju så känsliga så att man bara kan sitta ner och tänka halt, trav, vänster, höger etc. Precis så var det med Franz, jag hade nästan hängande tyglar, kanske lite yttertygel, men han tuggade bettet något så sjukt mycket så jag behövde knappt göra annat än styra honom och bara jobba med sitsen. Nu pratar jag och mamma om att åka dit en gång i månaden och rida, för jag känner själv att jag får ut så mycket mer av att rida en lektion där nån gång ibland än dom lektionerna jag tar på min ridskola i Billdal. Men det är klart, detta är riktigt fina hästar och ridläraren är så sjukt duktig med. Hon gick igenom innan lektionen hur viktigt det faktiskt är med att vara försiktig med rösten till en häst, att bara använda en röst till den, och det är den snälla när den gör något bra. För man förstör så mycket med den genom att använda hårda röster eller slå till den, och det är så jävla sant. Dessutom något man inte tar upp så mycket längre, men något alla behöver påminnas om ibland.
kyss och smek
Kommentarer
Trackback
